Hur kan vetenskapen vara till hjälp?
Vetenskapsfilosofi och studier runt hur vetenskaplighet är utformat är lite intressant. Det har lett till uppfattningen att vetenskapen och religionen är ungefär lika blinda i sökande av sanning, men på helt olika sätt. För att finna sanning känner jag att det är viktigt att söka så förutsättningslöst som möjligt, utan några förutfattade meningar. Både vetenskapen och religionen har sina egna fastslagna perspektiv som omvärlden betraktas och analyseras utifrån, vilket kan påverka resultatets neutralitet. Men med en medvetenhet kan vetenskapen och den vetenskapliga metodiken sprida en hel del ljus över hur vår omvärld fungerar. I alla fall inom de ramar som man begränsat sig med.
Vetenskapens bidrag i kunskap om Guds existens
En tidig tanke i mitt sökande efter att närma mig sanning var att se vad vetenskapen har kommit fram till gällande Guds existens. Om det nu vore så att Gud existerade så borde det ju i så fall kunna finnas vetenskapliga stöd för det. Problemet är bara, vilket jag senare blev varse, att en av de mest centrala kriterierna för att vetenskap ska få kallas vetenskap i det vetenskapliga paradigmet som är rådande idag, är att inte blanda in något metafysiskt som inte är direkt verifierbart och mätbart, eller att påstå att det finns något gudomligt eller andligt överhuvudtaget. Vilket ju begränsar intresset inom den vetenskapliga sfären att fördjupa sig i frågan i rädslan att bli utesluten. Att bevisa att Gud finns kan medföra en del svårigheter och verkar vara ett normalt exempel på vad vetenskapen inte anses kunna åstadkomma inom universitetskurser om vetenskapsfilosofi. Även om Carl Sagans utsago ”The absence of evidence is not the evidence of absence.“ är relevant i sammanhanget så kvarstår svårigheten i att vetenskapligt framställa bevis för existens. Det som däremot är vetenskapligt möjligt, är att genom dubbel negation framställa att verkligheten inte kan vara som den bevisligen är om Gud inte existerar. Vilket ju i praktiken innebär samma sak, men som det finns mycket vetenskapliga bevis för. Det är även tillrådligt i dessa sammanhang att omnämna Gud som ”Intelligent kausal agent med avsikt” istället, eftersom själva begreppet Gud omgärdas med mycket förutfattade meningar och fördomar kopplat till religionernas många gånger orättvisa gestaltning av Gud.
Även om det finns en hel del vetenskapligt fastställda upptäckter som pekar mot att verkligheten inte skulle kunna vara som den är, eller egentligen inte vara alls, om det inte vore för en intelligent kausal agent som med avsikt varit inblandad, så finns det inte många vetenskapliga artiklar som konkluderar att Gud finns och som dessutom har blivit publicerade i vetenskapliga tidningar.
Stephen C. Meyer och Intelligent design.
Till en början hittade jag bara en vetenskaplig artikel som klarat ”peer-review” (en process där andra vetenskapsmän kontrollerar innan publicering) och publicerats. Stephen C. Meyer’s vetenskapliga artikel ”The Origin Of Biological Information And The Higher Taxonomic Categories.” som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of theBiological Society of Washington, Vol (117), p213-239. Det hårt kritiska gensvaret resulterade i att förlaget som ger ut tidningen gick ut och bad om ursäkt och menade att artikeln endast blev godkänd eftersom det skedde under semestertider och drog tillbaka den. Den finns dock fortfarande att beskåda dels via direktlänken ovan, men även via den här sidan om ”Peer-Reviewed Articles Supporting Intelligent Design”, tillsammans med en del andra publicerade artiklar. I artikeln skriver han om en specifik tidsperiod under jordens tidiga evolution när livet utvecklades på jorden, som kallas den kambrianska explosionen för ungefär 530 miljoner år sen. En förhållandevis kort tidsperiod på något tiotal miljoner år, när livet utvecklades från enkla encelliga organismer som bakterier och liknande, till flercelliga mer komplicerade livsformer som trilobiter, bäckfiskar och mollusker. Meyer resonerar runt hur ofattbart och absurt liten den matematiska sannolikheten är för att den tillkommande informationsmängden i DNA:t, som behöver vara både omfattande, komplex och specifik för att möjliggöra livsduglighet, kan uppkomma genom helt ostyrd slumpmässig mutation från enklare proteiner och DNA. Sannolikheten är så pass liten att den tillkomna komplexa strukturerande informationen skulle uppkomma av sig själv av ren slump, att chansen fortfarande skulle vara löjeväckande liten även om man skulle utökat tidsperioden från den kambriska tidsperioden till hela universums livslängd, från Big Bang till nutid. Således föreslår Meyer att den tillkommande informationen tillförts genom intelligent design, eftersom vi historiskt sett aldrig tidigare sett komplex strukturerad information uppkomma genom slumpen.
Här nedan är en intressant föreläsning av Stephen C. Meyer om Intelligent Design och hans bok ”Signature in the cell.”
Här är en annan intressant film som handlar om Intelligent Design och om sannolikheten för uppkomst av intelligent ordnad och sekvensierad information, i form av ett protein, utan hjälp av någon intelligent kausal agent.
Michael Behe och irreducibel komplexitet
En framträdande biokemist som gjort ett stort avtryck inom Intelligent Design är Michael Behe, som 1996 myntade begreppet ”irreducibel komplexitet” i boken ”Darwin’s Black Box”. Upprinnelsen var hans upptäckt av komplexa biologiska system bestående av flera samverkande delar som var kritiska för dess funktion, vilket enligt honom borde omöjliggöra att de skulle kunna utvecklas av sig själva i enlighet med evolutionsteorins slumpmässiga och stegvisa modell. Han blev lite förföljd och förlöjligad av sina kollegor för sina upptäckter. I dokumentären från Discovery Science berättas det mer:
Lite konstigt?
Är det inte lite konstigt hur vi inom arkeologin direkt kan anta att det finns en bakomliggande intelligent agent när vi hittar föremål med strukturerad komplex information vid en utgrävning, men att många forskare och vetenskapsmän vägrar att dra samma slutsats när det kommer till DNA och andra företeelser inom biologi? Om vi hittar ristade figurer eller tecken på en vägg så antar vi att grottmänniskor med konstärlig ådra varit framme. Hittar vi en målad vas med hieroglyfer så antar vi att någon gammal kultur skrivit på ett kanske bortglömt språk. Skulle vi gräva upp en gammal bok eller en samling pergamentrullar med skriven text är det en självklarhet att det finns ett intelligent ursprung till informationen. Men när vi kan hitta strukturerad komplex information i DNA, och även se att biologiska celler fungerar precis som den struktur vi bygger upp när vi programmerar mjukvara och programkod, ja men då antas det att det tillkommit bara av slumpen? Fast vi aldrig kunna sett intelligent strukturerad information uppkomma av sig själv i verkligheten? Ja det tycker jag känns lite konstigt.
Är det inte lite konstigt att när vi inom arkeologin hittar en sten som blivit lite kantstött så är vi snabba att dra slutsatsen att här är ett verktyg i form av en skrapa som är tillverkad av en intelligent agent med en avsikt.
Men när vi inom biologin finner en raffinerad och avancerad liten motor hos bakterier, som en sorts utombordare i miniatyr med en massa ingående samverkande delar, så är vi snabba med att anta att det tillkommit av sig självt genom slumpmässig evolution, och vänder nästan ut och in på oss själva för att få till en nästan löjligt långsökt förklaring till hur det har gått till.
Ja det är lite konstigt känner jag. Det kan kanske vara grundat i risken att bli förlöjligad eller förföljd av kollegor inom vetenskapen som gör att man förtvivlat letar andra alternativ? Kanske även antagandet att om vetenskapen skulle visa på att det finns en intelligent kausal agent med en bakomliggande avsikt som ingripit i skapelsen, så skulle det automatiskt betyda att Gud finns på det sätt som kristendomen och Bibeln beskriver det? Den beskrivningen av Gud ger sken av en hämndlysten, argsint och pennalistisk Gud som skickar hela folkslag till ett evigt helvete utan hopp om räddning eller nåd, och till och med förespråkar krig, så det vore förståeligt att vilja undvika en sådan världsbild. Även om slutsatsen att Gud finns inte automatiskt skulle associeras till världens religioners beskrivning, så medför det sannolikt ändå en annan känsla av och syn på ansvar för sitt eget liv och för andras. Att vilja undvika ta ett eget ansvar är en ganska vanligt förekommande företeelse. Allt detta kan säkert bidra till att man förtvivlat söker andra lösningar istället, nästan vilka som helst.
Men bara för att vetenskapen visar att Gud finns så betyder det inte att någon av religionerna som mänskligheten skapat har rätt i sin beskrivning av Gud! Bara för att Gud finns så betyder det inte att till exempel den kristna beskrivningen av Gud är riktig!
Andra vetenskapliga stöd
Men det finns andra vetenskapliga stöd för en intelligent kausal agent, som till exempel i en artikel av fyra ateistiska forskare ”Disturbing Implications of a Cosmological Constant.” Det som var ”disturbing implications” var att dom kom fram till att den kosmologiska konstanten sannolikt inte kunde vara beskaffad såsom den är och så pass finjusterad om det inte vore för en intelligent kausal agent. Så det kan ju vara en slutsats som känns ”disturbing” om man är ateist och gärna vill ha fortsatt acceptans inom den vetenskapliga sfären. Även den artikeln finns under källor.
Vetenskapens bidrag om liv efter döden
Har jag inte ännu letat fram vetenskapliga artiklar om, men det finns vetenskapliga stöd att finna. Kan länka till en intressant you-tube video där John Cleese agerar värd för en samling forskare och vetenskapsmän som diskuterar saken. Det finns bland annat en hel del forskning bedriven bland annat inom ”Near Death Experience”, så kallade NDE’s, som jag tänkte fördjupa mig mer i och komplettera med mer vid senare tillfälle.
Vetenskapen om kopplingen mellan själ, ande och en fysiska hälsan.
Har jag fördjupat mig mer i och hittat en del intressanta vetenskapliga artiklar inom hur det fysiska måendet kan ha en orsak i det andliga och själsliga, snarare än bara tvärt om. Visst kan vi väl må själsligt dåligt av en fysisk krämpa, men sannolikt är motsatsen den egentliga orsaken. Att när själen är i disharmoni så tar det sig fysiska uttryck. Psykosomatiska besvär är väl de mest välkända och tydliga exemplen, men jag har hittat en hel del mer som belyser saken.